This summer has been customarily good - the sun working its over the top magic in these northern latitudes, the scents in the soft air of the twilight, reminding one of this quote:
"Jag skall minnas den här stunden. Stillheten och skymningen. En skål med smultron, en skål med mjölk. Era ansikten i kvällsljuset. Mikael som ligger och sover, Jof med sitt strängspel. Jag skall försöka komma ihåg vad vi talat om. Och jag skall bära det här minnet mellan mina händer lika försiktigt som vore det en skål breddfylld med nymjölkad mjölk."
Etc. Etc. Private lives do go on in this idyll, maybe a relative idyll, but thinking of this intensely burning world, yes, idyll. Uninterrupted by the catastrophes of history, just interrupted by the normal catastrophes of life. But what else can we do but live our lives?
